Julia

I förrgår blev det pannakakor till lunch i skolan. Jag och Luthfunnesa hade stått i kön jättelänge och var jättehungriga, vi hade  bråttom till nästa lektion och kön var längre än vanligt. Till slut kom vi fram till maten och började lägga upp på våra tallrikar. Då säger en mat-tant till oss att visa våra lunch-kort (vi har tillfälluga små papperslappar som vi har tills våra riktiga lunchkort kommer), men dom har vi såklart inte med oss eftersom de aldrig har frågat efter dem förut. Så vi blir tvingade att lämna vår efterlängtade mat på bordet där man tar mat och sen springa hela vägen bort till skåpen och hämta korten (både jag och Luthfunnesa har tappat bort de första lapparna vi fick men som tur är har jag lyckats sno ett från Mr. Nash och hittat ett på tunnelbanan (!) så vi hade så det räckte). När vi sen kom tillbax till matsalen hade de onda mat-tanterna skrapat tillbaka all den mat som vi lagt upp på tallrikarna, tillbaka ner i uppläggningsgrytorna, usch!

Och min matsals-otur var inte över än. Jag såg en stor skål med vitt strösocker-liknande innehåll och täckte mina pannkakor med det. När jag kom till bordet tog jag en stor tugga och insåg att det vita var salt!! Blääää! Det måste ha varit de onda mat-tanterna som varit i farten igen, vilken vanlig människa häller liksom salt i en stor bunke och lägger en stor sked där??

+      =  bläääää
pannkakor                                                         salt